lisajalmefors.blogg.se

Jag kan inte släppa det..

Publicerad 2019-04-09 21:20:00 i Livet, Volmar,

men det känns ändå som om jag har missat något. Kanske inte just har missat. Men att jag uppenbarligen är för snäll. Jag har inte ställt tillräckligt med krav. Tillräckligt höga krav. Att jag gett med mig för lätt. Att jag inte står emot tillräckligt mycket. 
 
Om det vrerkligen är så eller inte? Det spelar ingen roll just nu, för det är så jag känner. Slutsatsen då är att det ligger något i det jag känner.
 
Jag ÄR för snäll. Istället för att vara ben-knall-hård, väljer jag många gånger att vara diplomatisk. Många gånger resonerar jag fram saker. När jag istället borde "nopp, mina regler!". 
 
Sedan är frågan, har jag varit sådan hela tiden? Mjae, jag tror inte det. Faktiskt inte. Jäklar anåda att jag har skällt ut Monstrena när det har behövts, det kan dom intyga. Någon av montrena har sagt att när jag blir arg, så är det läskigt. Gissar att det beror på att det är så sällan som jag blir riktigt arg. 
Ett annat monster konstaterade att det är bara en av dom som verkligen sett mig gråta. När det sprutar Lille-Skutt tårar. 
Och kanske borde jag tillåta mig att visa mer känslor? Men jag tycker inte om det. Jag tycker verkligen inte om det. Jag hatar det. 
Många gånger kan jag skylla på att jag är trött. Vilket i och för sig inte är en lögn, helt och hållet. Med ilska och ledsamhet, kommer tröttheten. 
 
Jag fick frågan om jag inte skulle börja på 5:2 diet. För det är SÅ fantastiskt. Vederbörande vill ha sällskap på sina fastedagar. Nej, inte nu. Absolut inte nu. Jag tror att det är väldigt dumt att börja något sådant när man inte är i balans. Jag behöver all energi jag kan få. 
Svälta kroppen två dagar i veckan...? Nej, det ger väldigt dåligt med energi. 
 
Prio ett är att jag måste hitta en bra balans i mig själv. För att orka. För att vilja. Då är ju den stående frågan, hur hittar jag balansen? Hur blir jag, jag igen? Vart gick jag vilse? Vart är vägen tillbaka? Jag har klurat på det här i 3 år, tror det till och med är längre ändå, och inte kommit fram till något.
Det har varit intensivt i 2-3 års tid. Så är det. Och det har varit en helt galen berg-o-dal bana. Det känns som om den borde plana ut lite nu. Jag hoppas den planar ut nu. Många gånger har jag försökt att lägga i handbromsen, det har hjälpt lite. Jag försöker att hitta roliga/udda saker att göra. Vilket jag också lyckats ganska bra med. Både Gåsmamman och Volmar. Det sist nämda är nog det som varit absolut roligast! Och jag hoppas att det blir något mer av liknande projekt. Även om det blev en hel del bearbetning efteråt, så var det SÅ värt det.
Som sagt, jag vet inte vem som hade roligast.....
 
Simsalabim så var jag hel och frisk igen. Bara *poff* så där!!  

Gåsmamman kan jag inte gå in på just nu, så ni får vänta till i höst!!!
 
Som ni märker så är allt inte nattsvart! Långt ifrån. Men det ÄR tufft just nu. Och jag är inte i balans. Absolut inte i balans för idioti. Definitivt inte upplagd för någon som helst drama. 
En hel del förändringar på jobbet. Förändringar är alltid jobbiga, så är det. Men jag väljer ändå att försöka vara positiv till det. En kollega som valt att ta steget till nya äventyr. En kollegan som började i höstas, och en kollega som börjat ganska nyligen. Ny gruppchef (som jag är fruktansvärt skeptisk till, det erkänner jag). Jag får en lite ny roll som jag ska axla, vilket ska bli spännande.
 
Vet ni? Fortsättning följer!! 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela