lisajalmefors.blogg.se

Ögonen går formligen i kors

Publicerad 2016-04-08 15:55:22 i Livet, förståelse, hot, kränkt, nätmobbing, åsikter,

Jag har försökt att fylla i en massa rappakalja på nätet, så får vi se vad det hjälper.
 
Men jag funderade på en sak. Det har inte med mig att göra, utan rent allmänt.
Varför är många så snabba med att hota med att anmäla, känna sig kränkt eller något annat liknande? Så fort det är utanför personens tankelåda, och vederbörande inte förstår så ska det anmälas. Varför har så många svårt att ha en dialog om saker? Jag är inte heller en stjärna på det just nu. Men jag hotar inte med att anmäla folk till höger och vänster. Och jag känner mig absolut inte kränkt för att någon inte tycker som jag.
 
Det är lite skrämmande vad lätt det är att kränka någon. För jag tycker att ordet missbrukas en hel del i media. Nu senast såg jag något på Facebook om att det är dietister som blivit hotade. Jag ska nog inte gå in på vad det hela bottnade i från grunden. För att ta det väldigt kort. Bluttanblädieten är inte bra för barn. Och det har tydligen tagit hus i helvete. Tjejen, som hade gjort en avhandling i detta, var tvungen att ha en väktare på plats. För att hon hade fått ta emot så många hot. DET HANDLAR FÖR FAN OM MAT! Vi äter alla olika. Tycker och tänker olika om mat, med tanke på alla olika kulturer. Även filosofier och religioner spelar in. Varför inte acceptera tjejen för att hon har en åsikt? Hon har gjort studier och efterforskningar och kommit fram till något som hon anser är rätt. Sedan kan man ta det till sig eller skita i det. Eller? 

När jag är på nätet och läser saker. Artiklar, diskussioner, nyheter eller vad det nu kan vara. Jag läser något som jag inte håller med om, då konstaterar jag att jag inte håller med om det. Sedan går jag vidare. Vi något tillfälle har jag börjat skriva en kommentar, men sedan insett vad dumt det är och raderat det. Är det något jag inte förstår, kanske jag ställer en nyfiken fråga.
Jag sätter mig inte ner och startar en hatmobb. Jag skriker inte rakt ut att jag blivit kränkt! Jag börjar absolut inte att hota personen ifråga, bara för att jag anser att hon eller han har fel.
Men många gör det. Hotar, hatar. Varför?
 
Om jag ser något som jag inte förstår, och jag vill veta varför någon gör på ett visst sätt. Då frågar jag personen varför, vad är syftet med det du gör just nu. Utifrån svaret kanske jag lär mig något. Jag utgår inte ifrån att det är farligt eller dumt, och sedan hotar med att anmäla personen.
 
I Sverigen är vi väldigt lättkränkta. Oavsett åsikt tar vi allt så otroligt personligt, sedan lägger vi ner själ och hjärta i att tala om när något är fel. Framför allt hotar.
 
Självklart är inte alla så, givetvis inte. Men det har börjat genomsyra sociala medier mer och mer. Hatet får mer och mer utrymme. Våra kvällstidningar gör det inte bättre heller, de nappar på allt som är negativt. För tyvärr är det sådanna nyheter som säljer.
 
Nej, vet ni vad: Mer kärlek på nätet!!!!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela