lisajalmefors.blogg.se

Om jag är barnslig?

Publicerad 2016-04-21 13:15:12 i Livet, barnslig, fun', människor, tankar,

Yapp det är jag nog. Faktiskt så är jag det. Men varför måste jag vara stark och vuxen hela tiden? Även jag måste få vara barnslig och överreagera någon gång ibland. Fast jag måste medge att den sista tiden har det nog varit ganska ofta.
Men vad som är viktigt att veta är att jag inte tjurar ihop bara för att. Utan det finns alltid en eller annan anledning till att jag reagerar på ett visst sätt. Och det är så vi alla funkar, mer eller mindre. Vi är ordentliga och vuxna för det mesta, men ibland är det vissa saker som gör att "fjortisen" kommer fram i oss. Oavsett hur gamla vi är.
 
Nu är jag inte direkt stolt över den jag är. På många olika sätt. Men i grunden är det så, är du trevlig är jag trevlig. Är du inte trevlig, är inte jag trevlig. Ni ser mönstret.
 
På ett sätt är det lite intressant hur den primitiva delen av hjärnan tar över, lite för lätt ibland. Jag tror alla har varit med om det en och annan gång. Det sunda förnuftet, därmed det vuxna i oss, försvinner. Våra handligar blir inte direkt igenomtänkta. Många gånger får det konsekvenser, stora som små. Ibland bryr vi oss, ibland inte.
 
Jag då? Jo vissa saker bryr jag mig över. Andra saker skiter jag i, helt ärligt. Men jag försöker (hur otroligt det än låter) att andas, ta ett steg tillbaka och fundera lite. Inte alltid jag lyckas, men en och annan gång så glimmar det till. Jag lyckas ta ett djupt andetag och faktiskt inse att det inte är värt det. Nu låter det nästan som jag är en helylles person som gör allt precis rätt. Knappast. Inte chans att det är så. För vi gör alla lite galna beslut, även jag. Men det hör väl till hela grejjen med att vara människa. Tydligen ska vi vara en högt stående varelse. Vi står högst på näringskedjan. Som jag egentligen har lite synpunkter på. Näringskedjan alltså.
 
Djur är faktiskt helt och hållet ärligare med varandra, än vad vi människor är. De är lite mer "hands on". Dom som inte tycker om varandra, ger varnadra stryk. Tycker dom om varandra håller dom ihop. Finns liksom inget mellanläge. Människor har fyrtioelva mellanlägen. Vi skulle förmodligen må bättre om vi skippade 99% av dessa mellanlägen. Men helt ärligt, skulle vi klara av det? Jag tror inte det. Vi får skylla på evulutionen helt enkelt. Jag vet inte annars vad vi ska skylla på.... Och vi männskor vill gärna ha något att skylla på. Vi måste ha något att skylla på.
 
Just nu är jag mest tjurskallig över det mesta, det ska jag medge. Men till mitt försvar måste jag tillägga att jag kan ändra mig. Jag håller inte fast vid en tanke för allt i världen. Utan det går faktiskt att prata med mig (erkänner att det är en envägskomuikation, men det har med min status att göra), jag är inte omöjlig. Har jag aldrig varit. Även om jag för tillfället har rycktet om mig att vara en omöjlig jävel. För det är dagens sanning. Eller ja, alltså enligt den som har spridit rycktet så är det sanning. Men jag upplever inte mig själv som speciellt omöjlig.
 
Kram på er alla!! Ta hand om er!! 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela