lisajalmefors.blogg.se

Många steg har det blivit..

Publicerad 2019-03-31 09:04:29 i Livet, energi, funderingar,

Då jag vandrat min väg genom gatorna i Köpenhamn. Många kilometer har det blivit. Tyvärr kom jag på i efterhand att jag skulle haft en steg räknare. Nåjja. Efterklok går det alltid att vara. 
 
Vädret har varit underbart. Våren har verkligen kommit hit till Köpenhamn. Solen värmer ordentligt. Inte bara turister som har hittat ut till alla uteserveringar, även Danskarna själva. Nere vid Nyhavn mullrade det ned folk.
Älskar husen nere vid hamnen. Underbara färger! Och de olika fasaderna som varje hus har. 
 
 
En väldigt trevlig förmiddag. Min grundtanke var att ta en kaffe, kanske en lunch här. Men jag kände bara stress över alla människor. Så jag gick tillbaka till Ströget, med musik i lurarna. Faktiskt väldigt lugnande. 
Så min steg började styra mot Det Nye Teater, ca 3 km bort. Funderade på en taxi, men vädret var så inbjudnande för att sakta gå igenom gatorna. Titta på alla människor, byggnader och affärer. 
Idag bär stegen hem mot Sverige. Ska vara helt ärlig och säga att det förmodligen blir en taxi. Har sådan träningsvärk i vaderna. Mina fötter ömmar ganska rejält. Så jag tror att jag gör min kropp en tjänst. 
 
Hur jag mår? Vet inte. Jag vet faktiskt inte. Bättre. Jag har fortfarande en hel del att jobba med. Tyvärr är det ju så att det inte finns något "Qick fix". Utan det är ett konstant arbete. Arbetet går ut på att dämpa de negativa energierna, fylla på med positiva. Rejält. En negativ sak väger lika mycket som 10 positiva saker. Så kommer det alltid att vara. Och det negativa kommer alltid att finnas där, oavsett. Arbetet går ut på att fokusera på det positiva, och inte låta det negativa lägga en skugga över allting annat. 
Låter det vettigt?
 
Mental ohälsa är alldeles för vanligt idag. Och jag tycker det är skrämmande att vården inte kommit längre i att hjälpa. Försäkringskassan ska vi inte ens gå in på. 
Att vårt så kallade säkerhetsnät i samhället inte räcker till alla gånger. Svaret på lösningen är många gånger medicinering och sparkas ut i arbetslivet. 
Jag har haft sådan jäkla tur, sådan förbannad tur. Det vet jag. Så ska det inte behöva vara. ALLA ska ha samma förutsättningar. ALLA borde ha samma tur som jag haft. 
 
Ja, jag är väldigt öppen med vad jag går igenom. Men jag hoppas att det kan hjälpa andra. För det finns så många som inte vill/vågar prata om det. Och det är då det blir riktigt farligt!!!
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela