lisajalmefors.blogg.se

Nu har sista omgången varit!

Publicerad 2020-03-13 09:24:26 i Livet,

Känns lite vemodigt, faktiskt. Det har varit otroligt givande och framför allt kul.
Det blev lite av "mitt" gäng från Norrmalm. Mina pojkar och flickor. 
 
Vid fem tillfällen har jag och en kollega haft förmånen att få hjälpa polisen från Norrmalm med en terrorövning. Första gången var jag "bara" med och tittade. Egentligen inte så bara, för det var väldigt givande. Och jag började "lägga mig i" lite smått. Plus att jag hjälpt till med att göra lite skador, för att höjja ribban lite. Visade sig att ribban höjjdes rejält, mer än jag anade. 
Min kollega kastade sig in i det hela från allra första början i rollen som skurk. Han har nog tagit dom största smällarna tror jag.

Det är lite udda jobb jag har, det är ett som är säkert!!
 
Mitt drag med att faktiskt lägga mig i visade sig vara ett bra drag. Att ha ungdommar som figuranter kräver lite mer än att ha vuxna i samma situation. Det handlar mycket om mental förberedelse, törs nog säga att det handlar om 80% mental förberedelse. Som vuxen har du varit med om mycket, vi har ganska mycket i våra ryggsäckar. 
Yngre personer har inte riktigt lika mycket. Ibland kan dom ha varit med om något som gör att det har lite mer med sig. Men oftast inte. Utan de har sin image att tampas med. 
 
Så jag tog på mig uppgiften att informera gymnasie eleverna om vad som skulle hända. Vad som förväntades av dom. Hur polisen jobbar (en del av det). Syftet med övningen. På övningsdagarna är har varit med eleverna på förmiddagen och coachat dom genom scenariot. 
 
100% fullträff!!
 
Eleverna som vi har haft hjälp av var grymma! Wow vilket jobb dom gjorde!! Jag är grymt imponerad. Och jag fick ett kvitto på att jag tänkte rätt.
Reflektionen som jag gjort efteråt är att årkurs 2 är väldigt svåra att trigga igång. Det krävs ganska mycket från min sida. Varför? Dom är inte yngst på skolan, samtidigt inte äldst. De vill vara coola och kaxiga. När jag kommer in i bilden och inte bryr mig ett dugg om deras image, så vet dom inte riktigt hur dom ska handskas med det. Jag vill att dom ska vara sårbara. Rädda. Chockade. Hysteriska. 
 
Första års eleverna är lite barnsliga fortfarande. Men dom nappar ganska snabbt på vad jag vill. Samtidigt som jag måste bromsa en aning. När dom blir lite bekvämare, så kommer det ofta egna ideer om hur det ska vara. DET kan bli tokigt. 
 
Tredje årseleverna är väldigt tacksamma att jobba med. Dom flesta är inte så brydd om vad jag ber om. De är snabba med att haka på, ganska lätta att styra. 
Bonusen är också att dom har mycket funderingar på varför polisen gör på ett visst sätt. De flesta är genuint nyfikna på poliens arbete. Och det är kul att disskutera med dom.
 
På eftermiddagen har jag varit med själv som offer. Min eminenta kollega som är terrorist skjuter ner mig. Detta sker direkt när polisen kommer in i byggnaden. Sedan ligger jag halvt medvetslös med en skottskada i bröstet. 
Tar polisen lite för lång tid på sig att ta sig fram, försöker han hetsa dom. Inte så lätt som man kan tro. Sista omgången höll han på att tappa rösten. Det hela slutade med:
"Kom igen då era jävla fegisar!"
Då började det hända saker.
 
 
Avslutningsvis fick vi jättefina presenter. Jag ser det lite som diplom. Något jag absolut inte hade väntat mig, men jag blev otroligt smickrad! Faktiskt lite generad, viktigast av allt så värmde det i hjärtat över uppskattningen!!!
 
Tack Norrmalms polisen för att vi fick var med! Det har varit givande, lärorikt, kul och farmför allt väldigt smickrande över den respons vi fått av er! Hoppas vi får se mer av er här ute! 
 
 Och jag hoppas att fler stationer får möjligheten att genomföra denna typ av övningar! Jag är i alla fall redo!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela