lisajalmefors.blogg.se

Livet

Publicerad 2019-12-13 13:48:00 i Livet,

Livet är en bra underlig grej ändå. Hur lätt vi påverkas av saker. Hur mycket vi får uppleva. Göra.
 
Många gånger kan det kännas som om vi inte har åstakommit något över huvudtaget. Men om vi sätter oss ner och börjar spalta upp, så kan det gärna bli mycket mer än vad vi trott. Det är inte alla gånger det handlar om stor dåd och mirakel. Men för oss persoligen kan det vara stort, för en själv. 
Men det viktigaste av allt är att vi måste påminna oss lite då och då, att vi faktiskt kan. Stort som smått. 
 
Låter väl hyfsat klokt, eller hur?
 
Men varför gör vi inte det då? Påminner oss själva. Varför gör inte JAG det? Det är väldigt lätt att tala om för andra hur man ska göra/tänka. Leva som man lär, är en helt annan sak. Vilket jag borde göra. Men av någon anledning så blir det inte så. 
Jag misstänker att det är många som känner samma sak. 
 
Men nu är det lite så att jag på något sätt tappat lusten. Tappat tron på mig själv. Visst låter det lite knäppt ändå. Tappa tron på sig själv. Hur gör man det? 
Bra fråga, jag ska svara på den när jag har klurat ut vad som har hänt. Hur det kunde hände. På något sätt vet jag redan. Men jag vet inte hur jag ska sätta ord på det.
Saker och ting just nu är lite, vad ska vi kalla det? Innehållsfattigt.
 
Många små saker som spelar in. 
Är det bara en eller två saker, då går det att hantera. Men när det blir många små saker samtidigt, då blir vi förhandlingsförlamade. Jag blir det i alla fall. En gång i tiden kunde jag lösa problem på studs. Framför allt lösa flera problem samtidigt. Men den tiden är förbi.
Detta är en underbar terapeft. Vi gör inget arbete just nu. Ingen körning eller arbete vid hand. Han hjälper mig att finnas, att andas. Han vet många hemligheter.
I snart 20 år har vi hängt ihop. Detta är nog den absolut bästa present jag fått av min man. Bradstone Touch är en liten rund och go herre. Ser ut som en ättika många gånger, men har aldrig varit elak. Han är tydlig med vad han vill. Älskar verkligen denna lilla ponny av hela mitt hjärta! Och jag hoppas han kommer hänga kvar i många år till!
 
Livet är en tuff grej. Så är det bara. Och just nu kan jag bara be om ursäkt till alla mina vänner för att jag inte hör av mig. Tiden finns inte just nu. Jag saknar att fika och snacka skit, men det får vänta lite. Tyvärr. Men Gudarna och/eller Övermakten ska veta att jag saknar er!!!! 
 

 
 
 

Kommentarer

Postat av: Emma

Publicerad 2020-01-09 18:58:35

Hej! Jag känner igen mig i det du skriver. Helt plötsligt tappar man både mod och styrfart, då får man ta hand om sig lite extra. Och sen hämtar man sig till sist och då är det bara att köra på igen. Ta väl hand om dig!
PS vilken söt ponny!

Svar: Tack!
Lisa Jälmefors

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela