lisajalmefors.blogg.se

Har lite svårt att

Publicerad 2019-08-02 09:47:23 i Livet,

slappna av för tillfället. Förmodligen kommer det vara så här i några dagar till. Men med handen på hjärtat har jag inget emot det. För jag vet att när det väl kommit till ett beslut på lösning, så kommer jag kunna återhämta mig i lugn och ro. Detta är under en väldigt begränsad period.
Samtidigt som jag tycker det är lite kul, för jag lär mig saker samtidigt. 
 
Våra Monster överraskade mig igår! Otroligt nog. Det var riktigt kul att komma hem efter jobbet. Känslan av att rymma hemifrån infann sig aldrig. Vilket jag även talade om för dom. Att jag var enormt glad över att de faktiskt har kunnat samarbeta lite, UTAN att bita huvudet av varandra. 
Ni anar inte vilket stort framsteg det är!
 
Så många gånger som jag kännt att jag velat ta en unge och slå den andra med. På riktigt! Ingen underdrift. Ge dom ett rejät kok stryck, vilket förmodligen inte hade hjälpt ändå.

Men nu kunde jag njuta av att inte bli sågad vid fotknölarna. Jag slapp lyssna på gnäll. Jag slapp vara diplomat hemma. Jag slapp medla. Jag slapp att vara psykolog. 
 
Och för att vvara helt ärligt tror jag att det är mest därför jag är så otroligt trött just nu. Hela veckan har jag gått omkring och gäspat. Veckan började med att jag blev idiotförklarad, nochalerad och använd som slagpåse. Förutsättningarna för att det skulle bli en bra vecka, var lika med noll. Eftersom det ALLTID kommer efterdynigar en eller två dagar efteråt. Dessutom så påverkar det resten av familjen. 
Denna gång orkade jag inte förklara eller försvara. Utan jag ville bara bort. På allvar. 
Jag behöver en riktig semester. 
För hur jag än vrider och vänder på det så räcker jag inte till i våra Monsters ögon. 
 
Känslan jag får av dom just nu är att de ger upp för lätt. Hittar bortförklaringar på det mesta. Tar inte tag i saker och ting själva. 
Ledsen tjejer, men så är det. 
 
Att var förälder innebär att vara superhjälte. De flesta vet exakt vad jag menar. Minsta lilla som ruckar på denna bild av superhjältemamma eller superhjältepappa, så rasar hela världen för de små liven (och stora). Vi föräldrar får en känsla av att vi sviker. När det i grund och botten handlar om att vi också är människor. Vi kan inte göra mer än det vi gör för våra barn. 
Vi gör alltid vårat bästa. Oavsett, så gör vi alltid vårat bästa. 
 
Men vad är att "Göra sitt bästa". Enligt mig är det när vi försöker. Så länge vi försöker, oavsett resultat, så är det vårat bästa. Svårare än så är det inte. 
När vi lyckas, då får vi superhjälte status. 
Misslyckas vi, då är vi inte vatten värd. 
Oavsett resultatet i slutändan, så har vi försökt. 
 
Men det är som med allt annat i livet. Ibland blir det bra, bland blir det mindre bra. Några gånger blir det total katastrof. 
That´s life.
 
Men det tar energi. 
 
Samtidigt som vi är föräldrar, så är vi människor. Vanliga människor med jobb. Vanliga människor som vill träffa vänner och umågs. 
 
Och det är här som min störsat grop är just nu. Jag behöver träffa vänner. Samtidigt som jag inte vill, för jag är inte trevlig att umgås med. Jag är trött.
Även om det är så att jag faktiskt alltid är mer eller mindre trött, så är jag i en period just nu som har tagit kopiösa mängder energi. 
 
Så jag måste hänga av mig min superhjätemantel en stund. Och.... jag vet inte. Helt ärligt talat vet jag inte. 
 
Exakt just nu ska jag skriva färdigt en sammanställning av ett larm som levt sitt eget liv denna vecka...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela