lisajalmefors.blogg.se

19 år har gått.

Publicerad 2019-08-30 08:22:53 i Livet,

Elin har tagit studenten, fått timanställning och har en pojkvän. 
 
Tiden försvinner (som jag har tjatat så många gånger om) men JAG blir ju inte äldre. Eller? Jag känner inte att jag blir äldre. Personligen anser jag att jag kan vara hyfsat omogen många gånger, bete mig som en barnrumpa ibland. 
 
När blir vi vuxna? Blir vi någonsin vuxna?
 
Vissa blir det. Alldeles för fort. Och jag tror att dom glömmer bort att leva. Dom har fullt upp med att strukturera upp allt i sina liv. Både jobbet och hemmet. Göra karriär, samtidigt som ungarna ska skjutsar till höger och vänster på alla möjliga träningar och övningar. Flöjt, fotboll, trombon, handboll och kanske eventuellt om det hinns med: kompisar. 
 
Jag är INTE vuxen. Jag är barnsligt tjurskallig många gångar. Jag vill inte vara eller bli vuxen. Att jag är mamma till 4 döttrar betyder inte att jag måste växa upp. Vår äldsta dotter, som för 19 år sedan kom till världen med buller och bång, är ett bevis på att jag inte behöver växa upp. På riktigt. 
Varför skulle jag?
Monster nr 1 har ett humör som skulle skrämma bort vilken kock som helst från sitt kök. Hon är lika smidig socialt som en elefant i en... jag vet inte vad. Samtidigt som hon är väldigt empatiskt och är noga med allas lika värde.
Samtidigt som hon har gjort en tuff personlig resa genom livet. Men du reste dig! Och blev starkare!
 
Älskade unge.... Jag anser i alla fall att pappa och jag har gjort rätt. Jag anser att vi har lyckats uppfostra en tjej med en stark vilja, skinn på näsan. Och jag tror att du kommer komma långt i livet om du bara besämt dig!
 
Bilden kan innehålla: 4 personer
 
Älskade fisunge. Dom kommer alltid att vara min lilla skithög. 

Liten blir stor. Va fan hände?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela