lisajalmefors.blogg.se

Jag vet inte.

Publicerad 2017-08-28 11:30:00 i Livet,

Jag vet faktiskt inte hur jag mår. För jag är ganska dränerad just nu. Det är saker som händer hela tiden, och jag räcker inte till. Tiden räcker inte till. TROTS att jag faktiskt inte tar på mig mycket. Helt otroligt nog ber jag om hjälp när det behövs (till en viss del i alla fall.)
 
Men en sak har jag att se fram emot just nu. Jag ska sjunga i kyrkan. Det är skrämmande, men samtidigt ska det bli otroligt kul. Pianisten som ska hjälpa mig är proffs. Han har jobbat med Tommy Körberg!! Och nu ska han hjälpa mig. Obetydliga lilla jag som inte har detta som yrke, utan sjunger för att det är så jäkla kul.
Men som bekant är jag inte ett stort fan av att stå inför publik och sjunga. Så det är en utmaning det också. Men det är sjukt nervöst! Lite ont i magen.
 
Jobbet är fabulöst, men det ligger ändå en skugga över. Tyvärr. En skugga som jag för tillfället inte kan göra så mycket åt. Men den ger en obehagskänsla, och jag ifrågasätter en del. Synd att det är så, men det är vad det är. Och just exakt nu får jag gilla läget lite. 
Kruxet är att det tar energi. Och när det är flera energitjuvar runt omkring, då kommer tröttheten som ett brav på posten. Därför är jag dränerad. Jag skulle kunna lägga mig och sova. Utan problem. 
 
PÅ allt detta så är det så mycket jag vill göra. Jag vill engagera mig i saker. Pyssla, fixa och grejja. Men det finns det absolut inget utrymmer för just nu. Jag har placerat mig själv ganska långt ner på priolistan (inget ovanligt), men ändå inte.
Ja, det är lite rörigt. Men mitt liv är rörigt. Väldigt rörigt. Och jag får inte grepp om det riktigt. Jag vill inte ha stenkoll på allt. Jag vill inte planera allt. Jag tycker om att vara lite rörig, lite bohemisk. Sådan har jag ALLTID varit, kommer så att förbli. Men jag vill i alla fall ha lite grepp om saker och ting som händer runt omkring mig. Och det är något som jag inte har just nu. Inte så konstigt att det går en massa energi.
 
Vad vi människor är olika, så fruktansvärt olika. Och ändå är vi människor allihop. Byggda på exakt samma sätt, ändå funkar vi på så otroligt olika sätt. Men det som skiljer oss från varandra är olika erfarenheter, värdegrund, uppfostran och samhällsmiljön.
Men ÄNDÅ så är vi så lika. Knäppt.
Nu kan jag visserligen tycka att en värd där alla var likadana skulle förmodligen vara otroligt tråkig. Och jag tror att det skulle dyka upp saker ändå som skulle skapa problem.
Nu blev det en aning djupare. Men detta är faktiskt ett ämne som intresserar mig lite. Finns det något roligare än att sitta någonstans och studera andra? Allt från ett cafe till en flygplats. Studera hur människor beter sig, hur de går och hur de pratar med varnadra. Hur de ser på varandra. Föräldrar som tar hand om (eller inte tar hand om) sina barn. 
Att konstatera det faktum att den sista idioten inte är född till att se en person som gör något rart och omtänksamt, det är faktiskt givande. Jag kan även fastna på tex youtube och titta på filmsnuttar som visar människans idioti eller människans undangömda hjältestyrkor. 
Gång på gång konstatera att trots att vi är av samma art, så är vi så otroligt olika. Olika i hur vi uppfattar saker. Olika i hur vi agerar i olika situationer. Olika i hur vi reagerar. 
Märkligt, men det är det som gör det så intressant.
 
Nu måste jag swisha iväg med mitt!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela